Igår hade vi en mycket trevlig ”sista natten med gänget”-kväll här i Auckland och trots att allt stängde vid midnatt på grund av påsken (det är tydligen olagligt att servera alkohol utan mat på Långfredagen och Påskdagen här) så blev klockan ganska mycket innan vi gick och lade oss. Idag har vi käkat thaimat, bokat hotell i Bangkok och mest tagit det lugnt.
Vi träffade en svensk kille igår som lät som Thåström och därför blev jag ikväll inspirerad att lyssna på lite Thåströmslåtar. Spotify, som gör det möjligt att upptäcka all världens musik, har tyvärr lett till att jag glömt bort mycket musik som jag inte har lagt till i mina Spotifylistor. Eftersom internet här inte är det bästa är Spotify uteslutet och jag får nöja mig med guldkornen jag har sparade på min hårddisk. Efter Thåström blev jag nostalgisk och hittade The Ark, Broder Daniel, Marit Bergman, The Sounds, Mando Diao, Lars Winnerbäck, Caesars Palace, Håkan Hellström, The Hives, Kent, The Soundtrack of Our Lives och andra som jag lyssnade på i högstadiet (nästan bara svenskt av någon anledning). Det var en tid då jag äntligen växt ifrån Spice Girls och Backstreet Boys och lade grunden till mitt musikintresse. Jag kommer ihåg hur jag kunde lyssna på samma låt flera timmar i sträck och när jag gick på mina första konserter som jag skrev egna recensioner om i ett anteckningsblock. På den tiden köpte jag fortfarande fysiska cd-skivor och läste noga låttexterna i fodralet, vilket gör att jag fortfarande kan texterna till dessa låtar bättre än de jag lyssnar på idag. Ibland kan jag fundera på om jag hade haft samma livsinställning om jag inte hade lyssnat på Winnerbäck varje dag i flera år som jag faktiskt gjorde dåförtiden.
Over and out.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar